Alexandra vittnade om misshandel

Texten ingår i Tema VITTNE

Den som har sett ett brott kan kallas att vittna. Då måste man berätta i en domstol vad man har sett. En som har gjort det är Alexandra i Göteborg.

Händelsen som Alexandra vittnade om inträffade tidigt en söndagsmorgon för sex år sedan. Alexandra var då 30 år. Hon berättar att hon vaknade av att det lät mycket utanför fönstret.

– Jag gick fram till fönstret, drog upp persiennerna och tänkte ropa ”var tysta, folk ligger och sover”, berättar Alexandra.

Men när hon öppnade fönstret såg hon att en kvinna satt böjd över en man som låg på marken.

– Hon ropade ”sluta, sluta”. Då förstod man att det här inte var ett vanligt tjafs, säger Alexandra.

Hon såg hur kvinnan hjälpte mannen att resa sig upp. Hon såg också två killar vara på väg bort från platsen.

– Då ropade kvinnan efter de här killarna ”vi ska ringa efter polisen”. Då vände en av killarna, gick tillbaka mot mannen, slog honom med knytnäven rätt i ansiktet och sa ”ska du ringa polisen på oss?”, berättar Alexandra.

Hon ringde larmnumret 112 och fick prata med en polis. Hon kunde också lämna registreringsnumret på en bil som den slagne mannen åkte iväg i.

– Jag kunde säga att jag såg det här slaget, jag hörde vad de sa och jag såg att det var den långa av de två killarna som slog. Vad som hade hänt innan och hur mannen hamnat på marken, det hade jag ju inte sett, säger Alexandra.

Efter ett par veckor kallades hon som vittne till en rättegång. Killen som hade slagit var misstänkt för misshandel. Alexandra skulle berätta vad hon hade sett och hört. Inne i en ganska liten rättegång satt åklagare, domare, den misstänkta killen och flera andra. Det kändes läskigt och nervöst, berättar Alexandra.

– Jag visste vad jag skulle säga egentligen. Jag skulle bara tänka på att inte prata för fort, ta det lugnt och svara på frågorna. Men ändå så blir man ju nervös. Det kändes väldigt viktigt också. Jag påverkade ju både offrets framtid och gärningsmannens framtid. Lilla jag, som bara råkade titta ut genom fönstret, spelade en stor roll här, säger Alexandra.

Den som misstänks för brott har en försvarsadvokat. Advokaten hjälper den misstänkta att försvara sig. Alexandra berättar att advokaten var lite sträng och ställde en del frågor som hon inte gillade.

– Men han gör ju bara sitt jobb, säger hon.

Alexandra hade bett sin mamma att följa med till rättegången. Det är hon glad för. Hon tipsar andra som ska vittna om att göra samma sak.

– Ta med din mamma eller en kompis eller vem som helst. Nån som kan stötta. När man sitter där, så känner man sig ganska liten, säger hon.

Nukunskap.se frågar om hon funderade på att vägra vittna.

– Nej och man får inte säga nej heller. Man är skyldig att vittna. Annars kan man få böter, säger Alexandra.

Hon tycker dessutom att det är viktigt att människor vittnar. Särskilt om ord står mot ord och det är ont om andra bevis. Annars finns det en risk för att domstolarna dömer fel.

– Det gäller ju att de som har sett nåt faktiskt berättar vad de har sett. Annars finns det ingenting att gå på, säger hon.

Killen som Alexandra hade sett slå dömdes sen för misshandel. Det var bara vid rättegången som Alexandra tyckte att det var lite läskigt, inte efteråt. Hon är ändå glad att ha sluppit vittna fler gånger och vid ännu allvarligare brott. Det var faktiskt ett mord på gården där hon bodde. Men den gången var Alexandra inte hemma och såg aldrig brottet.


Länktips: Läs också Tema BROTT (nukunskap.se 2015)


Text: Lisa Blohm
Foto: Thinkstock. Kvinnan på bilden är inte Alexandra.

Publicerat: 2015-11-06