Hundar nosade upp utrotningshotade geparder

Det är ont om geparder i världen och de kan vara svåra att räkna. Nu har forskare fått hjälp med räkningen – av hundar som letar gepardbajs.

Precis som flera andra stora kattdjur är geparden utrotningshotad. Världsnaturfonden räknar med att det finns ungefär 7 000 vilda geparder i världen. Nästan alla lever söder om Sahara i Afrika. Ett litet antal finns i Iran.

Ett problem för viltvårdare och andra som vill skydda geparder är att det kan vara svårt att få koll på exakt var de finns och hur många de är. Sånt är bra att veta när man ska arbeta med att skydda utrotningshotade djur.

Nu har forskare tagit hjälp av specialtränade hundar. I ett område i Zambia har hundarna fått leta efter djurens spillning, gepardbajs. Forskarna visste ju sedan tidigare att hundar kan vara duktiga på att spåra rovdjur. Men de ville undersöka hur spårhundarna lyckades med att hitta djur i ett område där det är ont om dem.

Två grupper med varsin spårhund sökte igenom ett område på 2 432 kvadratkilometer. Det är lite mindre än två stycken Öland. Hundarna hittade gepardbajs på 27 ställen. Samtidigt hittades inte några spår av gepardtassar. Det verkade alltså smartare att leta efter spillning än efter spår.

I spillning finns det DNA, arvsmassa, från djuret. Genom att undersöka DNA:t i gepardbajset kunde forskarna se att det verkligen var gepardbajs. De fick också svar på från hur många olika geparder som avföringen kom.

Forskarna visste också en del annat om geparder i området och kom fram till att det fanns mellan 17 och 19 geparder i området.

Forskarna tycker att de har visat att det fungerar bra att leta utrotningshotade rovdjur med hjälp av hundar. Hundar kan bli en viktig hjälp när det är dyrt eller svårt att använda andra metoder, tror forskarna.

Forskarna finns bland annat vid en organisation som arbetar för att skydda stora rovdjur i Zambia. De skriver om sin studie i en tidning för forskare som heter Journal of Zoology.

Gör vårt quiz om geparder! Några ledtrådar finns i texten.


Text: Lisa Blohm
Publicerat: 2017-02-23

Mer att läsa